Under 2018 drev Kolonin projektet Skallgång tillsammans med andra grupper som arbetar med samtidskonst i Värmland. Vi ville inleda ett samtal som utmanar rådande normer kring centrum och periferi, bygga hållbara nätverk för skapande och arrangemang av samtidskonst på landsbygden och skapa förutsättningar för gemensamma berättelser och projekt.

Genom våra samtal och möten landade vi i frågeställningen ”Hur tar vi hand om varandra samtidigt som vi behåller vår frihet?”. Dessa texter och bilder är Skallgångs svar på frågan. 

Hur tar vi hand om varandra samtidigt som vi behåller vår frihet?

Frihet. Ordet utlöser en mental implosion. Av allt det står för och inte står för. Frihet till eller frihet från? Frihet från fysiska bojor eller mentala nojjor? I en struktur eller i sitt sinne? I en liten grupp eller i ett samhälle? Maktens kulissord, eller ett begrepp med verkligt värde i filosofins och teologins domäner? Den enes frihet den andres ofrihet. Och på det viset kan postmodernisten fortsätta relativisera kring olika skalor och perspektiv. Sägnen säger att en alkemisk formel som låter frihet materialiseras framför dig har en avgörande grundförutsättning: att först se till att kvävande krav och påtvingad eller upplevd konkurrens lyser med sin frånvaro. Lägg därtill en stubbe, ett snitt cellplast och ett andetag. För vissa gäller att de mer än andra måste söka sin egen frihet, sin hamn. För den är svårfunnen bland allt handgripligt och det av goda intentioner serverade, där flertalet känner sig fria. Kan vara, att vissas frihet inte finns att finna på samma skala eller i samma strukturer som de flestas och därför blir så dyrbar när den en gång vunnits. Alkemisten finner det för troligt att Skallgång är ett försök till en egen hamn, på en egen skala. Vägen till helvetet är ju som bekant, bland vissa – kantat av goda intentioner. En smidig jolle viner lätt in på skrå. Förtöjer utan knussel. Fiskebåten också, skrovet till brädden fyllt av långsiktighet. Ett krigsfartyg kommer rakt inseglandes. Svallvågor med hot. Faktiskt oftast tomma hot. Tacklas ska de alla tre, på olika vis. Att tillåta sig utgå från att de alla funnit samma hamn av samma orsaker och med samma intentioner.

Att inte vara rädd för att bli länsad vid händelse av öppning. Att göra det. Att göra det. Kan man odla en hamn?

Emil Jessen

Vad är frihet?

Hur kan vi ta hand om varandra och samtidigt behålla vår frihet? Hur kan vi ta hand om varandra och samtidigt behålla de tankar och önskningar som driver oss (att skapa och uttrycka)? Armbågen inte tillräckligt vass. Sedan tungan plötsligt alltför vass. Ut vill orden, sedan söker hela kroppen ta dem tillbaka. Men gjort är gjort. Vi hade ett samtal hon och jag. I mitt kök, med våra barn, hennes, mina, min väns. En gång sågs hon och jag på en föreläsning om riot grrrls. Vi bildade en performancegrupp. Den hade regler. Endast reptid 30 minuter före föreställning. Den var allomfattande, platstagande, gemensamhetsskapande individualistisk. Den var att ta hand om varandra utan att förlora sin frihet. Jag lämnade gruppen, kanske klarade jag inte av frihet, kanske var jag inte tillräckligt omhändertagen. Vi hade ett samtal i mitt kök nu. Hon sa, vet du, jag försöker inte längre. Jag bjuder in till min lek. Okej säger jag, här är min lek. Det här leker jag. Vill du vara med. Nehej inte det, hejdå. Jag har inte tid längre att övertyga. Jag ska bli sådan. Jag är på väg. Jag ska bjuda in. Hej! Vill du leka med mig? Här är min lek. Jag ska inte lära mig att ha vassa armbågar, jag ska inte vakta min vassa tunga. Det har tagit tid för mig att växa, att finna skor som passar den lilla kroppen så väl som den visionerande stora. Jag ska bjuda in och för varje gång jag gör det kommer jag möta fler och fler och fler som vill vara med. Och kanske börjar de en ny lek de som mötts via mig, det hoppas jag de gör. Det är, för mig, att ta hand om varandra.

samtal i kök med: http://www.moakompani.se/www.moakompani.se/Valkommen.html

Sabina Ostermark

Lin de Mol

You’ve got big dreams?

Jag var tretton år och tittade på alla avsnitt av tv-serien ”Fame” baserad på filmen med samma namn (minns inte att jag såg filmen) men kommer aldrig glömma dansfrökens uppmaning i introt. Tänker på det ganska ofta faktiskt, men har inte funderat så mycket på varför. ”You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying – in sweat!” Jag har aldrig tyckt att fame är viktigt, men jag vill göra viktiga grejer, och för att få utrymme för att göra viktiga grejer så är det ibland avgörande med en slags fame. Kanske det inte behöver vara på det viset, eller? Framförallt så visste jag att det inte gällde mig, för mig fanns inte ens alternativet att slita i svett. Är det så att vi för alltid kommer att vara konkurrenter och alltid kommer att snegla lite på varandra med avund, misstänksamhet eller ibland av ointresse och samtidigt med missunsamhet? Vi rör oss i en värld där vi är beroende av varandras styrka och stöd samtidigt som vi måste bevaka vår självständighet. Eller måste vi det? Jag tror att göra tillsammans är grejen, så jag vill göra tillsammans!! Och då måste vi våga vara ganska transparenta, generösa och förlåtande. Jag blottar mig nu va? Eller gör jag det? Tänker att jag är lite pinsam, är det ok? Ska vi vara lite pinsamma tillsammans? Ja, jag tror vi ska vara lite pinsamma tillsammans!! Det är lösningen på allt, var mer pinsamma och mer förlåtande tillsammans och om någon går vilse så har vi alltid möjlighet att uppbåda en skallgång.

Helene Karlsson

Tillsammans

Har alltid sökt att jobba till tillsammans, hitta den energi som kan uppstå. Vill poängtera att det är lika svårt att hitta den som det är komplicerat att att tolka ordbytelser.

Det kan lika ofta uppstå att man väljer den solitära tillsammans. Personligen kan jag aldrig se när tillsammans uppstår, bara känna.  

Citat:

Venus och Serenas syster Yetunde Price skjuts ihjäl i Compton tillsammans med sin pojkvän efter att de på grund av sin bil misstas för medlemmar i ett rivaliserande gäng.

Den här dagen gör de kontroller tillsammans med Kustbevakningen.

Till slut flydde han tillsammans med en grupp kamrater ut ur byggnaden och ner till vattnet.

Vid tillslaget använde militärerna en helikopter som stoppade den pickup som knarkbossen färdades i tillsammans med två gängmedlemmar.

Hon dömdes tillsammans med Maria Aljochina för huliganism efter att ha demonstrerat mot Putin i en kyrka i Moskva.

Amerikanska marinen ska nu tillsammans med Australiska myndigheter utreda händelsen.

Mannen dök tillsammans med en annan person vid sitt hus.

Arbete och material­kostnader ― det blir till­sammans 8000 kr.

Janove Ekstedt

Hur kan vi ta hand om varandra samtidigt som vi behåller vår frihet?

Om jag inget hade att erbjuda, kunde jag lägga mig ner och dö. Eller åtminstone sova, kallt och hårt. Luta mig mot glasväggen, vänta på en buss som bär mitt namn.

Låt mig få sova, få höra ekot mot mitt skallben. Hjärnans rundgång, hjärtats.

Tystnaden är det jag värnar mest.
Ensamhetens svalka, tankarnas mjuka slut.
Det hade varit skönare att erkänna att jag inget har att ge.
Men känslan av andra människor sprutstick, är hö i stövlarna.

Och så, när jag väl vräker ut mig: jag vill snart ta tillbaka alltihop. Här finns inget utrymme för min ogenomtänkthet. Jag drunknar i dyr champagne.
Världen har förtjänat bättre lösningar.
Allt jag borde göra är att viska: Myror, låt de skarpa stråna bära er mot himlen. Jag kan tugga gräs, nosa på jord.
Så fortsätter jag röra mig, i en evig våg och bakström.

Det skönaste vågar jag inte be om. För vem är jag att be om det.
Det skönaste är när vi lyfter varann. När jag känner att din vinge är spänstig och blank. Den välförtjänta luftvilan. Den kräver tillit och koordination, mer ju fler vi är.

Kan vi ge det till varann? Kan vi få vila högt.

Sara Falkstad

Kenneth Skoglund

No man is an island

Hur kan vi ta hand om varandra och samtidigt behålla vår frihet?
Vad är att ta hand om varandra?
Vad är Frihet?
No man is an island.
Men när jag flyttade ut på landet så var en av många motivationer att få isolera mig. Jag var trött på det ständigt dåliga samvetet av att vilja göra konst framför att dricka kaffe. Att vilja lyssna på mitt val av poddar, läsa mitt val av böcker, och se mitt val av kultur. Jag ville ha frihet.

Jag har världens bästa vänner, men är en asocial jävel. Trivs gott i mitt eget sällskap, och stör mig lätt på andra. Jag stör mig förstås även på mig själv, men där har jag i alla fall en förhoppning om att jag ska kunna förändras. Att förändra andra har jag för länge sen förstått är lönlöst.

Jag hatar att samarbeta. Det tvingar mig att möta mig själv i dörren. Jag är för bastant, pratar för högt, tar för mycket plats. Jag är trollet som klampar in när jag helst skulle vilja vara Askungen. Jag tycker att jag själv har mest rätt när jag skulle vilja vara ödmjuk. Jag är personen som ingen ville ha med i ett grupparbete i skolan. Förutom de lata som ändå inte ville delta, de kunde luta sig tillbaka mot att jag gärna gjorde hela arbetet.
Jag har de senaste åren deltagit i en rad samarbeten, det ena svårare än det andra. Oändligt många möten, samtal, kompromisser, slitningar, frustrationer.
(Det vill säga stora summor tid som går till annat än mitt självförverkligande och självcentrerande projekt; friheten).
Oändligt många glas rödvin, hetsiga debatter, tankeväckande ideer och inspiration. Oändligt mycket tid som andra orkar slösa på att slipas mot mig och utveckla mig i min envishet.
No man is an island.
Så heller inte jag.
Jag behöver ett nätverk, kontakt, sammanhang och samhörighet. Jag behöver den där störiga vännen, som jag visste hade fel, men som jag ett år senare motvilligt behövde erkänna hade en poäng viktig poäng. Jag hade aldrig varit ens hälften så bra människa, konstnär eller samhällsmedborgare om det inte vore för alla idioter jag mött upp genom åren. Och då är jag fortfarande inte ens hälften så bra som dem; “idioterna”.
Så;
Friheten är kanske egot,
som naturligtvis måste få sin plats.
Men utan varandra stagnerar vi.
Vi måste insistera på att slipas mot den andra.
Det tror jag är att ta hand om varandra.

Sara Rönnbäck

Robin Andersson

Therese Olsson