men vore jag ett träd skulle jag bara stå där i vinden
27 oktober 2022 – 5 november 2022
Ann-Catrin Olsson arbetar med skulptur och installation. I sitt arbete utgår hon från vardagliga rörelser som berättar något om våra erfarenheter av att bebo en kropp. Centralt i hennes praktik är frågan; hur påverkar materialen våra framtida rörelsemönster? Med utställningen ”men vore jag ett träd skulle jag bara stå där i vinden” undersöker Ann- Catrin skyltfönstrets estetik och funktion som försäljningsyta via en platsspecifik installation.
Vi är materialet som sönderfaller medan vi håller på. Vi är stilleben rörelse. Hugger-Mugger stretchar sina muskler och bjuder på sig själva och sina tillkortakommanden med performance på festivalen Bruset och en installation i fönstergalleriet på Kolonin som kan ses från den 27 Augusti till den 7 oktober. Från enkla gester till gymnastiska övningar och udda cirkuskonst. En performance där de mest triviala rörelser utförs med största allvar.
Ändå är de ofta tydligt konstruerade attrapper, tecken för något annat. Referenser finns till skräckfilm, men också till surrealismens besatthet vid drömtillstånd och symboliska objekt. I sprickorna mellan det välbekanta och det skruvade, mellan normalitet och absurditet, växer ett gnagande obehag.
Kolonins fönstergalleri visas verket Stuckaturer i marknivå kan läsas som en slags samtidsarkeologi, nästan nutida fossiler, i ett växelspel mellan detalj och helhet. Man är plötsligt är indragen i intrikata detaljer, för att i nästa ögonblick låta blicken svepa över helheten, på samma sätt som i en orientalisk väv.Beståndsdelarna Stuckaturer i marknivå hämtar mycket näring från begreppet stratum, som används inom bl.a. geologi, arkeologi, stadsutveckling, sociologi, lingvistik och anatomi .
Välkomna till ett konstsamtal mellan Åsa Norman och Liv Midbøe. Då restriktionerna förhindrade att vi möttes på vernissaget vill vi nu uppmärksamma Åsas fantastiska utställning och hennes konstnärsskap genom att låta henne möta Liv i ett samtal på Kolonin. Såklart blir det nåt trevligt att äta och dricka och vi ser fram emot att kunna mötas tillsammans med er alla!
Åsa Norman https://www.asanorman.com/ är textilkonstnär nyinflyttad i Arvika, utbildad vid HDK Valand Steneby och Konstfack. I flera projekt undersöker hon historiska rum eller skeenden genom arkivarbete, intervjuer och gestaltande arbete. Genomgående är hur hon följer textila materials rörelse genom olika tider och platser på jakt efter subversiva krafter. Under de senaste sex åren har Norman ofta samarbetat med konsthantverkaren och konstnärliga forskaren Frida Hållander.Liv Liv Midbøe https://livmidboe.com/ är konstnär bor i Arvika, utbildad på Konsthögskolan Bergen. Liv arbetar med teckning, installation, keramik och textil.
På Kolonin visar Åsa de två textila applikationsverken Vår sol I+II. Soluppgångar och solnedgångar är klassiska motiv i landskapsmåleri, på Kolonin erbjuds betraktaren två horisonter samtidigt. Horisonten är en öppning till en annan värld samtidigt som den markerar att tiden kommer och går och solarna har överlevt oss många gånger om. Verken har tidigare visats på Art lab Gnesta, Storbrunn i Östhammar och Gatenhielmska huset i Göteborg. Den stora ridån tillverkades under en residensperiod på Art lab Gnesta 2019.
Potatisätaren, som för åtta år sedan kravlade sig ut från en målning av Van Gogh, är alltjämt på villovägar. Ensamheten lurar i vrårna och potatisen äts oftast okokt. Ibland görs försiktiga försök att närma sig något eller i alla fall bearbeta hemlängtan. Som här nu, en molekylmodell av oxytocin, ämnet som påstås aktiveras av positiv smek och kel. Kan det vara den trollformel som ska råda bot på saknaden? Det återstår att se. Ett vet Potatisätaren: kvällen kommer som den kommer.
(Titeln är lånad från Werner Aspenströms dikt Martallen skriver inga skärgårdsdikter.)
